The Legend of Zelda: Twilight Princess
Plattform: Gamecube/Wii
HD-version: Wii U
Spelad version: Wii
Spelutvecklare: Nintendo
Spelet handlar om Link, en bondpojke på typ 19,20 år som vid sidan om tränar sig för att bli en väpnare. Ödet vill honom en dag leda in honom i skogen där han råkar ut för en förbannelse och blir förvandlad till en varg. Det händer för att Link är utvald av en gudinna för att stoppa de mörka styrkorna ledda utav den onde trollkarlen Zant, som invaderar landet Hyrule där Link bor.
Men den mystiska varelsen Midna, även kallad ”Twilight Princess” (Skymningsprinsessan) dyker upp och hittar Link och hjälper honom att förvandla sig till människa igen. Men han kommer att få pendla mellan att vara varg och människa för att kunna häva skymningsförbannelserna som är lagda över olika byar och områden. Som varg så har Link speciella förmågor att kunna hitta dom magiska tårarna som behövs för för att kunna häva förbannelserna. I detta tillståndet kan han även se spöken, söka spår genom vissa lukter och även prata med andra djur som bland annat katter, hundar och även sin egna häst Epona, som han annars har som riddjur. Dessvärre så fruktas andra människor utav Link när han är varg och vissa typer har även avsikt att döda honom.
Midna kommer att finnas med under hela äventyret och går att rådfråga om olika saker. Hon kan även lyfta jättestora föremål med hjälp av magi och sedan teleportera dom dit dom behöver placeras. Även Link och Midna kan teleporteras till mycket avlägsna platser. Link kommer att stöta på på många faror under resan, men han är beväpnad med svärd och sköld, pilbåge och annat. I slutändan måste han rädda Zelda, prinsessan över Hyrule Slottet, från den tyranniske Ganondorf, Links ärkefiende (som är huvudskurken i dom flesta spelen i serien) som har tagit över hela kungariket, det svinet (ja haha, han kan ju faktiskt förvandla sig till en jättestor demongris, då kallas han för Ganon). Nu är det upp till Link och dig som spelar förstås.
Jag tycker att spelet är väldigt bra. Det finns en massa hemliga grottor att utforska med jättestora spindelnät som man kan elda upp med sin lykta för att komma förbi och gömda skattkistor och annat att hitta. Det är även väldigt bra variation med att man får rida omkring på ett stort öppet slagfält och jaga fiender och sedan attackera dom med sitt svärd medans man rider. Varvat med att man för det mesta befinner sig i strider där man springer till fots utan sin häst. Det finns till och med något så mysigt som att när man kommer till den gamla övergivna byn som varg så kan man leka kurragömma med en massa katter. Och så kan man ta det lugnt och bara fiska längs något vattendrag och vänta på att storfisken ska dyka upp. Så rofyllt så.
Spelet rekommenderas från 12 år. Det innehåller ganska milt med våld.
Det fanns ett par grejer i spelet som var ganska svåra att förstå sig på. Bland annat en boss som är en jättestor drake. Man måste dra sig runt emellan en massa pelare med hjälp av kedjehakar med låst kameraläge runt själva draken.
Snabbt måste det gå också för besten sprutar eld efter en. En annan grej är när man slåss emot den onde trollkarlen Zant. Det var väldigt svårt att komma på vilken slags teknik man skulle använda för att besegra honom. Måste nog ha varit det jäkligaste i hela spelet tycker jag. Trodde faktiskt nästan att jag inte skulle klara det ett tag. Jag blev nästan lite irriterad över att jag inte kom på det snabbare. Skönt att ha det gjort.
Själva spelkontrollen är faktiskt ganska stel ändå. Det märks rätt så tydligt när man väl viftar med svärdet. Det gör man genom att vifta med Wii-remotern. Till skillnad från ”Skyward Sword” som är uppföljaren till ”Twilight Princess” så är svärdrörelserna mycket mer dynamiska i det spelet. Så som man viftar eller bara för runt Wii-remotern långsamt fram i den riktning man vill, runt i cirklar t. ex. precis så agerar Link med svärdet i ”Skyward Sword”. Det är riktigt grymt! Tyvärr är det inte så bra synkat i ”Twilight Princess”. Vid vissa vattendrag kan man fiska och även sitta i en båt. Det är riktigt kul. Spelkontrollen funkar genom att man höjer och sänker sitt metspö genom att man att höja/sänka Wii-remotern så att inte fisken sliter sig, samtidigt som man vevar runt med den andra kontrollen: Nunchuck, för att hala in fisken. Är man skicklig nog så får man den, annars kan man alltid försöka om och om igen.
Grafiken är faktiskt riktigt snygg ändå. Det ser naturtroget och vuxet ut på nåt vis. Inte som ett traditionellt Zelda-spel. Med sin dystra färgsättning och sånt så reflekterar det nästan verkligheten. Bra musik ingår också. Jajamensan!
Det bästa och stoltaste minnet i spelet är faktiskt när man jobbar sig uppåt i Hyrule Castle (Zeldas slott) och får slåss emot ett flertal stora rustningsförsedda krigare med stora bredsvärd, som kallas för ”Darknuts” (Mörknötter), samtidigt som åskan blixtrar och dundrar utanför så stämningsfullt. Dessa krigare är grymt bra på att blocka ens attacker och är därmed väldigt svåra att besegra. Riktigt saftiga strider med andra ord. Detta är det bästa i hela spelet tycker jag, samt den mäktiga slutstriden med med den rödskäggige Ganondorf.
Det som jag tycker är mindre bra med spelet är den stela spelkontrollen och så är det faktiskt lite väl drygt att spela som varg ibland när man väl måste hitta dom magiska tårarna som behövs för att häva skymningsförbannelserna. Det är rätt så svårt.
Jag skulle kunna rekommendera det här spelet till dom som vill uppleva ett spännande äventyr där man får pendla mellan att spela som varg och människa, samt att bli storfiskaren i landet Hyrule. Ett bra spel med andra ord.
Betyg: 4/5
Skrivet av:
Publicerad 4 maj 2017 i Recensioner | Texter