
Spelrecension: Super Mario Galaxy
Plattform: Nintendo Wii
Spelutvecklaren heter Nintendo och mannen bakom spelidén heter Shigeru Miyamoto. Spelet handlar om Super Mario, världens främste plattformskung genom tiderna, är tillbaka för att åter igen rädda Prinsessan Peach från den stora stygga sköldpaddsdraken Bowser (King of the Koopa).
Den här gången är det dock lite annorlunda. Mario måste ge sig ut i rymden för att rädda sin prinsessa, men ta det bara lugnt. Det kommer att finnas tillräckligt med syre vilken planet man än befinner sig på. Hur som helst innan Mario får ge sig ut i världsrymden får man börja spelet som en prolog i Svampriket där Mario bor precis innan Peach blir kidnappad av Bowser.
När man väl har kommit ut i rymden så hamnar Mario i ett slags observatorium som i själva verket fungerar som ett rymdskepp, men för tillfället står det stilla. Just detta beror på att observatoriet saknar energi (bränsle) som behövs i slutändan för att Mario ska kunna rädda Peach. För att få tillgång till sån här energi måste man samla ihop en himla massa Power Stars (kraftstjärnor). Dessa Power Stars får man tag på genom att klara av olika nivåer som finns i flera olika galaxer, och ju fler Power Stars man samlar ihop desto fler galaxer låser man upp. Man kan komma till alla dessa galaxer via olika förflyttningsstjärnor som finns i observatoriet. Väl här träffar Mario den goda fen Rosalina som har hand om stället tillsammans med alla sina små hjälpredor: De fredliga Lumas (stjärnformade varelser).
Om huvudkaraktärer:
Super Mario, detta är hjälten i spelet. Den klassiska rörmokaren som i själva verket alltid måste rädda Prinsessan Peach från den elaka Bowser i spel efter spel. Mario är klädd i blåa arbetsbyxor med hängslen, röd tröja och en röd mössa med ett ”M” på. Han har även en svart fluffig mustasch (spelvärldens snyggaste mustasch enligt mig själv). Han är även en mästare på att hoppa mellan plattformar.
Prinsessan Peach, detta är prinsessan i Svampriket. Hon hette från början Prinsessan Toadstool men det ändrades efter ett tag av nån anledning. Peach har långt blont hår, bär en rosa klänning och har en liten guldkrona på huvudet.
Bowser (King of the Koopa), detta är skurken i spelet, Marios ärkefiende som traditionellt brukar kidnappa Peach gång på gång. Han är en stor best, en slags drake med gul hud och har ett taggförsett grönt sköldpaddsskal över ryggen. Han har även rödorange hår på huvudet, med horn och svarta nitarmband. Bowser kan även spruta eld. Mario får slåss mot honom ett antal gånger på hans slottsplaneter.
Bowser Jr., detta är Bowsers son som är minst lika elak som sin far. Han ser ut som en miniversion av Bowser själv, fast har bara en tand och så har han även en scarf med huggtändertryck på som han ibland täcker över munnen med för att försöka se lite ”läskig” ut. Man får slåss mot Bowser Jr. ett antal gånger precis som man gör med Bowser. Fast Bowser Jr. får man inte alltid möta personligen. Ibland skickar han ut sina stridsmaskiner eller monsterhusdjur. Bland annat får man möta en gigantisk trebent robot.
Rosalina, detta är den goda fen som sköter om observatoriet tillsammans med sina fredliga små Lumas. Rosalina har blont hår och bär en grön klänning. Hon har också en slags krona ungefär som Peach, fast hennes är av silver och ett trollspö har hon också.
Jag tycker att spelet är helt underbart. Det finns otroligt mycket att utforska och en massa grejer att samla på också. Ibland när man återvänder till en galax så kan en planet se likadan ut till en början, men det finns då också flera nya funktioner, power-ups och andra hjälpmedel samt andra fiender. Spelet har väldigt bra variation och det är superkul. Man får bland annat surfa på en stor rocka och balansera åkande på en boll med en Power Star i, som man sedan släpper fri i slutet av nivån. Med olika power-ups får man bland annat flyga som ett spöke genom vissa väggar, studsa omkring lågt och jättehögt när Mario har en metallfjäder runt kroppen och springa supersnabbt som en galning rätt på fiender och stora rullande stenblock när man har tagit en regnbågsstjärna som gör en odödlig under en begränsad tid.
Spelet rekommenderas från 3 år, men detta är faktiskt ett spel som alla kan ha roligt utav. Både små och stora, både barn som vuxna. Helt perfekt helt enkelt.
Det kändes faktiskt lite konstigt från början att springa runt på undersidan av en planet, då det känns som att springa omkring uppe i taket på ett hus. Ibland så springer man på en lutande planet och då blir det att man själv lutar med huvudet (typ automatiskt) för att lättare kunna hänga med. Så upplevde jag det iallafall. Metallfjädern kan vara lite svår att bemästra men det är ändå en ruskigt kul power-up. På vissa nivåer så finns det mycket vatten så man måste simma en hel del. Det är inte det lättaste att röra sig som man vill under vattnet. Det kräver lite träning till en början men man lär sig till slut.
Spelet spelas med de två kontrollerna: Wii-remote och nunchuck och själva spelkontrollen är verkligen superbra. Man springer omkring och hoppar som Mario på ett lätt och smidigt sätt. Detta med hjälp av styrspaken och A-knappen (hopp-knappen). Att göra ett tre-stegshopp är en fantastisk känsla. På det tredje hoppet så hoppar man jättehögt och det är det som är det grymma. Mario har även en slags snurrattack. Den här snurrattacken gör man genom att vifta med Wii-remoten. Man kan använda attacken både till att besegra fiender och slå sönder kristaller med Star Bits (färgglada samlingsföremål som liknar stjärnor), guldmynt eller Goombas (svampliknande fiender) i. Det kan lätt bli ganska ”snurrigt” (ha ha skämtsamt). Star Bits kan man använda till att skjuta på fiender för att stunna dem en kort stund. Man siktar på spelskärmen med Wii-remoten för att få fram siktet, sedan trycker man på B-knappen för att skjuta Star Bits. Star Bits och guldmynt ger även extra-liv. Guldmynten förlorar man tyvärr om man dör i spelet men Star Bits behåller man däremot.
Grafiken är faktiskt väldigt snygg och mycket färgglad, nästan som ett barnkalas. Speciellt vatteneffekterna med vågor som rör sig och glansen i vattnet är faktiskt riktigt snyggt, även nivåer med lava som flyter fram så vackert. Så hett och farligt det ser ut. Hujedamig! Spelmusiken är fantastiskt charmig så man riktigt smälter som smör i solsken.
Det finns en massa roliga och charmiga fiender och bossar i spelet. Min personliga favoritboss är faktiskt en jättestor rosa mullvad som kryper omkring under jorden och jagar Mario. Detta är faktiskt en väldigt rolig fajt.
Spelet är så gott som felfritt, men det finns en grej som jag stör mig på lite. Det är att man förlorar alla ihopsamlade guldmynt när man dör i spelet. Jag råkar ha en väldigt stor samlarmani av typ allt i alla typer av spel. Jag älskar varenda litet guldmynt och vill helst inte missa något. Bortsett från det här så är spelet super-duperbra verkligen.
Jag skulle kunna rekommendera det här spelet till dem som verkligen älskar plattformsspel där man får hoppa omkring en massa som superstjärnan Super Mario. Och även till dem som älskar super-megabra variation. Detta är verkligen ett riktigt guldkorn till spel.
Betyg: 5/5
Skrivet av:
Publicerad 21 november 2016 i Recensioner | Texter